Behind the scenes…

Godmorgon godingar.

Tack snälla för all fin respons efter mitt förra inlägg. Mammahjärtat överlevde.

Men vilken resa. Älskar Norge!!! Naturen är helt makalös. Maten där vi varit har tyvärr inte hållit jämna steg med omgivningen men vad kan man förvänta sig när man är mitt ute på fjället.

När jag kom fram till Oslo hade teamet redan varit igång några dagar. Vädret var magisk och det blev några riktigt fina scener. Sen bar det av norrut och rätt ut i vildmarken. Husbilar, fjällstugor och en väldig massa får.  Min roll när vi är iväg sådär är som producent/linjeproducent el produktionsledare…det varierar lite beroende på hur stort projektet är. I det här fallet var jag producent med stöd av min eminenta make.

Det är vansinnigt roligt och jag älskar omväxlingen från mina andra projekt. Även om det faktiskt inte skiljer sig åt så mycket som man skulle kunna tro. Jag driver projekt, ansvarar för budgetar och tar fram koncept.

Vad jag verkligen gillar med att jobba med film är mentaliteten hos filmarbetare. Det är hands-on. Inget tjafs liksom. Alla vet vad de ska göra. Ingen knorrar över väder och oväsentligheter utan alla hugger i och sliter för att det ska bli ett så grymt resultat som möjligt. Det är klart att det finns divor, men de skjuter ut sig själva och kommer inte tillbaka. Inte till våra produktioner i alla fall.

Här blir du liksom bedömd efter vad du presterar och inte efter hur du ser ut eller vilka skor du har på dig. Så himla befriande. Fast det är klart. Har du ”snyggskor” som inte står emot vatten och kyla så kan det vara någon som skrattar lite åt dig i smyg.

Det är långa arbetsdagar(10-12 tim/dag, oftast fortsätter man jobba vid datorn när man är tillbaka vid hotellet) och man är tillsammans i ett team i flera dagar(ibland veckor) så man är rätt slut när man är hemma igen. Men jag älskar det!

Känslan när det man jobbat för börjar ta form och man kan urskilja ett resultat av allt hårt arbete är underbar.

Nu sitter jag på tåget på väg mot Stockholm. Det är pressvisningar och idag ska Replay ha presslunchmingel. ”Snyggskorna” är på och läpparna är dränkta i läppglans.

Men de sägs ju att det är kontrasterna som gör livet och jag är benägen att hålla med.

P&K

Min bättre hällt och jag i helikoptern. Sjukt nöjd att jag köpte nya ”pilotisar” innan jag åkte.

 

Inget knorr…

 

Ett stenhav…

När ett mammahjärta värker.

Hej hej.

Då var man på väg mot nästa äventyr igen. Fått galen rutin på att packa en resväska.

Natten har varit sådär. Min lilla M vaknade vid kl.05. Ville gosa och prata eftersom jag ska iväg på jobb och vara borta några dagar.  Självklart hjärtat, några djupa tankar och en massa kramar mitt i natten.

Det är så svårt, det där med balansen.

Jag var hemma väldigt mycket med barnen när de var små. Hängde på lekplatser, åkte buss i oändlighet, mutade grävmaskinister med bullar o kaffe för att M skulle få sitta i ”boppan”, drog dubbelvagnen backe upp och backe ner med en kaffe i handen.

När jag tänker tillbaka på den tiden så är det med så mycket värme. Men också en viss sorg. För när jag tänker tillbaka så stod jag inte alls upp för mig själv. Jag gick helt in i rollen som den ultimata mamma. Eller vad jag trodde var den ultimata mamman. Mamman som bar tunikor och praktiska skor. Mamman som vårdade bärbuskarna i trädgården så att den hemkokade sylten skulle bli så bra som möjligt.

Jag gled runt i mitt renoveringprojekt och levde det jag trodde var den perfekta ”hemmammadrömmen”.   Trots detta blev tomheten inom mig större och större. Kom längre och längre ifrån mig själv och närmare det jag trodde ”man skulle vara”. Jag började bli bitter.

-Jag känner inte igen dig längre, sa han en dag. Vet inte vem du är.

Det gjorde så ont men plötsligt insåg jag att det enda som stod i vägen för mig är jag själv. Det är inget annat än mina rädslor som gör mig bitter. Besvikelsen på mig själv.

Idag värker mammahjärtat när liten inte vill att jag ska åka. Varma kramar och oändligt med kärlek räcker en bit. Men min största önskan är att han får med sig modet att stå upp för sig själv. För du kan aldrig bli hundra procent lycklig om du inte är sann mot dig själv. Och det jag önskar mina barn mer än något annat i världen är att de är lyckliga oavsett vad de tar sig för.

Och en klok vän sa en gång till mig ”barn gör inte det du säger utan barn gör det du gör”.

P&K

 

Högt tempo

Hej hej.

Här går det undan kan man säga. Senaste veckorna har varit lätt hysteriska.

En jobbsväng med maken, en grym italiensk presslunch, en gala och så en himla massa spännande möten däremellan. Och så är det galet snart som det bär av på träningsresornas träningsresa.

Önskar att jag hade haft några timmar till per dygn men det kan vara svårt att få till.

Bildbomb kommer här.

Daniel och jag har haft hand om all PR rörande galan. Han är ett sånt fullbordproffs…jag evig amatör bredvid honom.
Är ju tyvärr ingen bloggare så mina ”bloggbilder” blir alltid skit. Men presslunch på fantastiska @restoria var allt annat är skit. Italienskt i grym miljö. Perfekt för oss som har med jobbet i datorn. Du kan hänga kvar frukost, lunch och middag och jobba däremellan. Kan det bli bättre?!
Den vackraste av de alla. Frugan. Står o posar upp i affären. Just precis. Affären, det hade de nämligen också på @ristoria Du kan köpa hem det du äter. Olivoljan, pastan och allt det göttiga. Olivoljan är heeeeeeelt magisk. Missbrukar redan.
Ytterst oklart vart vi är och vart vi ska. Men en sak är säkert och det är att jag älskar att jobba med den här kreativa man jag är gift med. Shit vad effektiva och fokuserade vi är. Kul har vi också.
Kände mig hur fin som helst i min sidenklänning från @demoycollection
Vackraste @keela i klänning från @zetterbergcouture
Vi hade ju blivit ompysslade innan galan av @skonhetsfabriken Aldrig blivit snyggare. Smink, hår, 100% och alla var så himla gulliga, snälla, omhändertagande. Lyxfabriken! Känner dock att jag behöver lägga in mig igen nu när allt är över.

P&K