Godmorgon Måndag.

Måste erkänna att jag gillar känslan av att vara produktiv innan klockan slagit 7.00. Händer inte ofta.

Nu sitter man på tåget på väg upp mot Stockholm. Det var med aningens blandade känslor jag åkte hemifrån.

Förra veckan var omvälvande. Tack, tack, tack för allt pepp och stöd. Gjorde en statusuppdatering på FB som handlade om vår upplevelse kring hur skolan tagit hand om vår lilla M. Den var ett frustrerat och känslomässigt inlägg som var allt annat än positivt. Brukar vara försiktig med att lämna ut vad som händer med barnen men i en tid med bland annat #metoo måste vi våga prata om elefanterna i rummen.

Historien bakom är alltså att under 1 års tid har han blivit trakasserad, hotad och slagan av en elev på skolan. Till en början förstod vi inte allvaret då lilla M älskar skolan. Han har kompisar, gillar att lära sig nya saker och har världens bästa bästis.

Suggestivt började vi dock märka att det var något som tyngde honom ordentligt. Han hade blåmärken på konstiga ställen och började få ont i magen på kvällarna. Vi började belysa detta för hans klassföreståndare och hon kunde inte annat än att hålla med om att det var saker som inte stod rätt till.

En liten notering som kan vara bra att tänka på är att om ni någon gång får problem med skolan…prata inte. Skriv mail!!!!!!!! Det är det enda som räknas om ni måste ta det vidare. Allt måste vara skriftligt. Varenda småsak, skriv! Gå inte runt och tänk och tyck. Skriv ner och skicka ett mail till föreståndaren(i första hand, sen rektor).

På grund av att M har kompisar, är duktig och snäll så tog skolan problemet inte på allvar. Pojken som trakasserar har såklart stora problem själv.

Min stora frustration handlar dock om hur skolan väljer att hantera detta. För det behövs såklart långsiktiga åtgärder. LÅNGSIKTIGA åtgärder!!!! Ungen är 8 år, 15 min är en evighet för honom. Han behöver att någon vuxen på skolan, nu, säger att det inte är hans fel att det blivit såhär. Han behöver att alla verbala och fysiska övergrepp upphör och det omgående!!! Varför är det fortfarande så att det är den som blir utsatt som är den stora förloraren??? Trodde faktiskt att vi 2017 kommit längre.

Ni behöver dock inte oroa er för oss. För vi är en familj med färgstarka individer som aldrig kommer att nöja oss med tomma ord. M må vara foglig i sammanhanget gentemot skolan men jag kan garantera att hans föräldrar är av den absolut jobbigaste sorten.

Nu är det måndag, jag är på väg till Internetdagarna i Stockholm och lämnade familjen oförskämt tidigt. Vi får se om de långsiktiga åtgärderna motiverar lilla M att ta sig till skolan idag. För varje dag som han inte vågar gå dit är en pinsam påminnelse om hur vårt samhälle ser ut.

Världens största styrkekram till er där ute som inte orkar och som kanske inte har någon som kämpar för er. Ni är hjältar! Till er och alla andra… ta inte skit men glöm aldrig, aldrig att det coolaste är att vara snäll.

P&K

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>